Jag är en sån där människa som inte tål stress. Som idag när jag bara hade fyra saker att fixa: skola, städa och packa hos Mathias, åka hem, leta reda på saker till Mathias vandring och sen åka tillbaka till skolan för musikalarbete. Bara för att jag vet att jag har fler saker än vanligt att göra blir jag super stressad, och hela min förståelse för tiden försvinner. Jag tror att det ska ta en timme att packa väskan som är gjort på tio minuter, och att leta reda på Mathias saker blir till ett långt projekt. Men nu när jag är klar med allt sitter jag ändå här och väntar på att tiden ska gå så att jag kan ta bussen till Mora för att göra klart de där tre timmarna på skolan. Egentligen har jag inte alls lust, och jag vill bara få stanna hemma i mitt mysiga hus som jag inte har sett sen i tisdags. Linn gav mig dåligt samvete genom att säga "Mäh! Ska du åka igen?! Du är ju aldrig hemma!" Sen kramade hon mig och såg ledsen ut. Hon är annars så kaxig av sig, så då betyder de där orden och kärleken lite extra.
Nu ska jag snacka lite skit med min mamma över en kopp kaffe och efter det bär det av mot Mora och musikaljobb!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar