Alltså missade jag prinsessan och prinsen som besökte pappas jobb på fredagen plus en hel dag av shopping på torsdagen. Att veta att alla andra är ute och har kul medan man själv sitter hukad över en hink gör en bara ännu mera ledsen och mellan spyorna grinade jag mest över att jag var ensam. Mesigt, men sådan är jag.
Men på lördag morgon var allt som bortblåst och resan hem samma dag blev inte alls en mardröm som det annars skulle ha kunnat bli. Kanske ville min kropp plötsligt vara snäll mot mig en stund, men nu dagen efter mår jag dåligt igen. Min mage lever sitt eget liv och jag är ledsen för att det inte går att byta ut hela magen mot en ny. Det skulle göra allt mycket lättare liksom.
Nu är vi hemma i alla fall. Hemma till Orsa utan snö eller Konsum som är öppet till 11 på kvällen. Utan lyxig lägenhet och stora gågator att bara strosa runt på. Orsa med två stinkande hundar som har saknat en så mycket att de klättrar på en när man sitter i soffan. Jag tror att jag blev kär i Luleå vid första ögonkastet och jag hoppas att känslorna är besvarade så att jag får en chans att träffa denne igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar