Halshuggen

Känslan av att ha sitt halshuggna huvud i knät.

Sydag

Jag tar en liten paus i syandet. Det blev bara jag och mamma idag, och det var minst lika trevligt! Hon fållar Linns byxor och jag syr på min jeansjacka. Går segt, kanske för att jag inte har någon användning av en sådan nu mitt i vintern. Förut har jag alltid sytt sådant som jag kan använda dagen efter att den är klar. Saknar inspiration liksom.


Det var ett fint ljus i lokalen idag när solen lyste in, så jag tog några siluettbilder. Dem kan ni hitta på min fotosida som ni ser till höger!

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

(En stor kamera är bra att ha när man vill gömma ansiktet.)

Det ser ut som att det bara blir jag och mamma som syr idag, för Hanna har försovit sig i älvdalen och har en massa söndagsärenden att få gjort innan den nya veckan börjar. Jag är den som ligger mest efter så jag måste sy. Kanske på grund av att jag får agera syfröken, och att jag känner att jag egentligen har noll koll på vad jag ska göra. En jeansjacka, men man måste ju ha något till den. Annars blir det lite naket, haha.

Äcklig Jesusfilm står också på schemat idag. Och hårfärgning.

Seg Lördag

Det här har varit en riktigt seg lördag. Vaknade klockan 11 (vafan?) och sen har resten av dagen bara geggat runt. Känner att jag inte har fått något gjort, förutom att jag började på en ny daladräkt till fackteckningen. Ser nästan ännu värre ut än den första jag gjorde, tror dock att jag kan få till det med lite kurbits.

Imorgon kommer Hanna hit för att sy på projektarbetet. Det ska bli kul, och mamma kommer att vara med hela dagen för att hjälpa till när vi inte förstår hur vi ska göra. Förhoppningsvis blir jag åtminstone klar med jeansjackan som jag har sytt på hela hösten. Känns ganska stressigt med tanke på att jag inte ens har blivit klar med en av tre kläduppsättningar ännu.
Jag ska också försöka se filmen Passion of the Christ som vi har fått i läxa på religionen. Kommer dock inte att våga se den själv efter vad jag har hört om den, så jag hoppas att någon vänlig människa vill ställa upp och se den med mig. Eller så tvingar jag bara min bror.

Sugen på att se en äcklig, blodig film om Jesus med mig imorgon?

Kontroll

Förut var jag livrädd för att förlora kontrollen
det var det enda jag hade som kändes tryggt
påtagligt.
Nu förlorar jag den titt som tätt
krockar
slår mig
och reser på mig igen.

Dag 09 – Min tro

Nu i trean på gymnasiet läser vi Religion. Jag har nog alltid varit intresserad av det, och redan som liten var jag ”andlig” som mamma och pappa kallar det. Första gången jag gick in i en kyrka var jag helt fascinerad av Jesus på korset, och jag var länge arg på mamma och pappa som inte gifte sig i kyrkan. När farfar dog trodde jag att han följde med mig vart jag än gick, som ande eller bara en tanke. Det låter säkert helflummigt, men jag var så. Jag tänkte mycket då också, precis som nu.

Idag kan jag inte placera mig i någon religion. När jag gick på högstadiet var jag insnöad i Wicca kulturen, men nu står de tjocka häxböckerna på hyllan och samlar damm. Jag tror inte på att det finns en gud/flera gudar. Jag tror på mig själv och att leva här och nu. För ett par år sedan skulle jag aldrig kunna säga så, när självbilden var så skev och det enda som fanns var att älta det gamla och slå på sig själv. Men jag är stark nu, och jag känner att det gamla inte finns längre. Endast som en del i utvecklingen.

Jag tror också på människor, och jag jobbar på att inte vara dömande. Att vara öppen mot människor gör att andra är öppen mot en själv, alltså lär man känna andra och det ger mig energi. Jag försöker oftast att se det goda i en människa, och det är kanske ganska tydligt om man ser på mitt förhållande. Efter högstdietiden har jag förstått att människor inte är onda och goda, utan att man agerar efter hur man själv mår och hur andra behandlar en. Jag var förbannad för att andra inte förstod mig och satte upp en mur, andra blev rädda och gick till attack. Muren rasade och jag gick sönder. Det gjorde ont och allt blev en ond cirkel.

Idag strävar jag framåt, men håller mig ändå stadig på marken. Som en dagdrömmare som försöker att leva i nuet.

Dag 08 – Ett ögonblick

Ett 15 minuter långt ögonblick. Ett ögonblick av pinsamhet. 15 minuter av förnedring. Jag och Sarah ska nog aldrig mer gå på aerobic. Vi var antingen flera steg efter alla andra eller så stod vi helt stilla och såg ut som två dumma guldfiskar. Efter att ledaren ropade "sexy move!" och vickade på rumpan gick vi ut och gömde oss i gymmet.
En timme senare gick vi på PowerYogan som vi kände oss mer hemma i. Minus på att ledaren kallade "kobran" för "liggande hunden" mm, men annars helt okej. Kommer ha träningsvärk imorgon.

Imorgon har jag och Sarah planerat in spinning, men sen på kvällen ska vi ha en riktig brudkväll. Ni vet, ansiktsmask och måla tånaglarna. Vi har ju även en bastu så den kommer nog att användas. Film hela kvällen också, men jag tror inte att jag berättar vad vi ska titta på för då kommer nog flera att hata mig. Eller nåt.

Ledig dag (igen)

Den här veckan har varit sjukt slapp. På grund av att estetlärarna åker iväg till Stockholm idag så har jag en till ledig dag. Alltså har jag varit hemma två dagar (studiedag i tisdags) och haft endast två lektioner på hela veckan än så länge (har bara en lektion på måndagar och onsdagar). Soft eller vad?!
Här hemma har jag faktiskt gjort lite skolarbete. Jag började på facktekningsuppgiften att göra en ny tappning på daladräktens klänning. Den här gången är det inte teckning man ska använda sig av, utan kollage med papper och grejer. Det slutade med att min dalkulla såg ut som en zigenare, så vi får väl se vad fröken säger när jag kommer med den till skolan på tisdag..

Ikväll blir det träning med världens bästa Sarah! Aerobics klockan sex och PowerYoga klockan sju. Hoppas att man överlever.

Ibland räcker det med att öppna en bok för att minnas.

Fotoblogg

Jag gjorde slag i saken och skapade en fotoblogg! Egentligen tänkte jag flytta hela bloggen till en annan bloggsida, men jag vet inte riktigt om jag är mogen för det ännu. Det här får bli en lite enklare lösning. :)

...

Dagen blev inte mycket bättre än vad morgonen var. Grå, tråkig, deppig. Studentmössan var bara ångest. Tänk att det ska vara så svårt med en enda mössa? Det kändes som om man höll på att planera hela sitt liv när man skulle välja mellan att skriva ESBD08 eller Bild på mössan. Nu vill jag bara att allt ska vara över och att man får lägga mössan i en låda som man sen gömmer undan precis som med allt annat.

Jag sitter nu hemma och är sjukligt rastlös. Alla bor så långt borta, eller så är det jag som gör det. Bornvägen 9 är egentligen en öde ö.

Dag 07 – Min bästa vän

Flickor har i alla tider haft svårt att umgås fler än två på samma gång. Tre brukar vara olyckstalet, och jag vet inte hur många gånger man som liten har blivit ledsen för att ens bästis har hittat en ny kompis att leka med. Att vara tre gick liksom inte, en blev alltid utanför. Antingen psykiskt eller bara med materiella saker som att man kom med sin Baby Born docka och de två andra lekte med sina nyinköpta apor med tigershorts och en banan i handen (traumatiska händelser i livet som jag inte räknar med att ni ska förstå).

Det handlar nog om mognad tror jag, och på senare tid släpper det här elaka beteendet. Idag har jag två bästa vänner, Hanna och Sarah. Vi alla tre är flickor och kan umgås samtidigt utan att någon blir utanför eller ledsen. Med er kan jag vara mig själv, prata om allt och ha riktigt kul. Vi är så olika alla tre, men ändå går vi ihop så bra. Ni ger energi istället för att ta.

De bästa ögonblicken vi har haft är nog de som har varit helt oplanerade. Som när man får en idé och packar på 10 min, rejsar med en skruttig renault femma till ett tåg som man innerst inne vet att man kommer att missa. (Vi hann och hade världens roligaste kväll i Falun).

Jag tycker också om de stunderna när man pratar, och det dyker upp för en att man helt och hållet fattar vad den andre menar även om den inte säger det. Det liksom klickar.

<3

Sarah och Hanna

Skitdag

Åhhh! Jag är så trött. Jag är så trött på att frysa. Jag är så trött på att vad man än gör med håret på morgonen så kommer det inte att se ut så när man kommer till skolan. Jag är så trött på att behöva åka till skolan flera timmar innan jag börjar bara för att det inte går bättre bussar. Jag är så trött på att frukosten smakar skit innan klockan tio.

Det här är en skitdag känner jag. Alla negativa tankar bara öser ner och det går inte att stoppa dem. Nu vill jag till skolan och Hanna som man kan snacka skit om livet med. :(

Det spelar ingen roll hur mycket man än plattar håret, det ser ut som skit ändå när man väl är framme vid skolan.

I ett försök till att tvinga fram ett leende.

Funderingar

Jag har tänkt. Och jag har kommit fram till att min bloggdesign ÄTER mina bilder. Det blir ingenting kvar av dem! Så jag funderar på att göra en "extrablogg" där jag bara har mina bilder och hänvisa mina hundratals läsare till den om de vill se foton. Låter inte det ganska smart? För jag vill inte ha en trist, helsvart blogg bara för att det skulle framhäva fotona.
Detta behövs filuras mer på tills imorgon..

Dag 06 – Min dag

Min dag började med att jag vaknade klockan halv nio och kunde inte somna om. Som ni såg i tidigare inlägg ägnade jag morgonen åt att mysa med mina hundar och bära ved in i huset.
Kring 12-13 fick jag ett sms från Simon om att han var på väg ner mot Orsa och att vi skulle mötas på Born för att fota vår cementfabrik. Tyvärr så kom vi inte in i byggnaden, och alla de ställena som man kunde krypa in i var livsfarliga med glas och tunga stenar som kunde rasa ner. Vi skippade alltså den idén och började gå in mot Orsa.
Jag har nog aldrig fotat på fritiden med någon annan, utan jag har mest hållit mig till mig själv som ett utstött barn med min kamera. Alltså blev det inte sådär jätte mycket skapande för min del, plus att jag och Simon knappt har haft nå kontakt med varandra (förutom genom bloggar) så det kändes lite märkligt. Men det var helt klart en kul eftermiddag och jag tror att jag känner Simon lite mer nu. :)

Simon lekte Jesus och gick på isen.
(Fler bilder kommer senare)

Efter att vi hade sagt hejdå åkte jag till Mora för att träffa Sarah och gå på gymmet med henne. Vi gick först runt i själva gymsalen och röck i några maskiner, men sen bestämde vi oss att gå på 45 min spinning. Det gick skitbra, och kul var det! Imorgon kommer det nog inte vara lika kul när vi får gå som ankor efter de där jäkla sadlarna.
På bussen hem träffade jag Mathias som jag sen gick på bykrogen med när vi kom till Orsa. Vi käkade tillsammans, och nu är han här hos mig för att sova över. Bra slut på en bra dag!

Ledig dag

Min inre väckarklocka ringde före den som stod på nattduksbordet. 8:30 vaknade jag och var klarvaken, och min lediga dag fick ingen sovmorgon.
Jag har dock myst här i min ensamhet ett tag med endast hundarna som sällskap. Vi har gjort eld i kaminen och suttit i soffan under filtar, jag med en bok och dem sovande bredvid mig.

Kring 1-2 ska jag träffa Simon. Vi ska äntligen fota tillsammans, och jag börjar känna pressen lite. Det var länge sen som jag fotade med någon annan, och Simon är så duktig som jag kommer nog att få lite prestationsångest! :(
Klockan 15:30 går bussen sen till Mora. Jag och Sarah ska på vårt första pass på det nya, svindyra gymmet. Spinning står på schemat och jag hoppas att vi hinner få varsin cykel.
Nu ska jag slänga in lite mer ved i brasan och sen gosa in mig i soffan igen.

Dag 06 – Min dag dyker upp senare ikväll!

Morgonmys! <3

Att vara hälsosam har sitt pris

Idag gjorde jag och Sarah något riktigt dumt. Fast egentligen är det rätt bra, men själva handlingen var inte så genomtänkt. Vi hade bestämt oss för att gå till ett gym i Mora som sägs ha 7 dagars prövokort. Innan vi gick in dit sa vi till varandra att vi INTE skulle skriva på några avtal eller papper om att vi ska betala något. Tror ni inte att vi gick ut därifrån med varsitt årskort och en fet skuld till slutet av december? Ägaren av gymmet var en sjukt bra försäljare med genomborrande blick och ingen av oss vågade säga stopp i tid. Båda hade sådan ångest innan vi räknade ut hur vi skulle få ihop det rent ekonomiskt, men nu känns det som om det här faktiskt kan bli en riktigt bra grej! Man får helt enkel prioritera saker, och både jag och Sarah vill börja träna. Så vi satte oss ner när vi kom hem och skrev ihop en veckoplan som vi ska ha i tre veckor fram till att jag åker på semester den 20 december.

Måndag: Core 60 min
Tisdag: Spinning 60 min
Onsdag: Vilodag
Torsdag: Gym 60 min +PowerYoga
Fredag: Zumba
Lördag: Vilodag
Söndag: Bar pass

Fit for studentklänning 2011 vafan!

Måndag

Idag har jag en rätt mysig måndag framför mig. Mina måndag är ju annars hel nice vad gäller skolan, men idag är det lite extra att hurra för.

Min dag:

11:00 - Fika/Lunch i Mora med mamma som fyller år idag.
12:30 - Utvecklingssamtal, känner att det inte finns något att oroa sig för.
13:00-15:45 Bild = huvudskulptur
15:45- .... SARAH! Promenad och lite flås i spåret!


Idag känner jag mig lite söt också.

Dag 05 – Vad är kärlek?

Enligt mig är kärlek väldigt mycket. Det behöver inte vara för bara en person för att det ska vara på riktigt, utan jag tror nog att det kanske är förälskelsen som skiljer sig från kärlek till kärlek. Om ni förstår vad jag menar. Kärlek är att känna sympati för någon annan, bry sig om den, tänker på den och vill gärna umgås med den så ofta som möjligt. Kärlek är också när man klarar av den andres brister och väljer att se dess positiva sidor istället. Kärlek är att kunna ge och ta.
Alltså tycker jag att kärlek finns i de flesta relationer. Inte de ytliga, som den man har till personen som man bara säger hej till i skolan och sen går vidare, utan i de lite djupare relationerna. Som till ens allra närmaste vänner, familjen och sitt husdjur.

När jag pratar om Förälskelse, så menar jag den besattheten och dragningen man känner för en annan människa innan stadiet Kärlek. Det känner jag inte för mina kompisar, eller för min hund. Förälskelsen kände jag för Mathias, och det utvecklades sen till kärlek. Kärleken efter förälskelsen är ju också fysisk, vilket kanske inte min kärlek för mina kompisar är. Jag kramas inte med kompisar, så där går vår gräns för fysisk kontakt.

Nu har jag skrivit om Kärlek i fakta. Så här tycker jag att det är. För mig är nog förälskelsen mycket lättare att beskriva i känslor, även om det var så pass länge sen som jag kände den. Ibland saknar jag känslan av när pulsen höjs och man blir alldeles nervös av EN person. Man vet inte vart man ska ta vägen, vart allt kommer att sluta och i vissa fall vet man ingenting alls. "Känner han som jag?" Om man har tur så gör han det, och då börjar en spännande period då man lär känna varandra. Allt är nytt och spännande.

Efter det kommer kärlek. Kärlek är trygghet och säkerhet, och det kan lätt bli vardag. Man vet det mesta om varandra, vilket kan båda vara positivt och negativt. Man har varandra, och ibland glömmer man bort att det faktiskt kan försvinna.
Samtidigt är det något väldigt fint, när man är så bekväm med en annan människa att man kan vara sig själv helt. Han har sett alla mina sidor, och han accepterar allihop. Det är härligt när man inte behöver säga hur man mår, han förstår det när han ser på mig. Det är fint när man märker hur man liksom växer tillsammans, utvecklas.

Kärlek är något alla människor strävar efter tror jag. Man behöver närhet och trygghet. Det kan vara från en vän, förälder, husdjur och partner. Det kan vara svårt att finna den, men det är nog ännu svårare att hålla fast vid den.

Planen

Vem har sagt att man måste plugga, jobba och sen dö i Sverige? Vem har sagt att man måste bli något? Jag och Sarah är inte en av dem, så vi tänker bara skita i allt och sen dra till ett annat land för att jobba något år efter studenten. Detta låter som en fixidé, en fånig dröm och något som inte kommer att hända. Men det kommer det! Vi är redan i full gång med att söka jobb här i Orsa/Mora för att spara ihop till att åka någonstans. Spanien står på tapeten just nu, men det kan ändras.

Vi båda vill se världen, hitta oss själva och se vad vi klarar av. Man behöver inte alltid att stå på den säkra sidan för att lyckas här i livet. Vi tror på livserfarenheter och vill ha något att minnas tillbaka till när vi blir gamla.

Två klänningar i en smäll?

Studenten närmar sig, och letandet efter den perfekta studentklänningen har börjat (i alla fall för mig). Det kan ibland vara svårt att hitta en som verkligen känns som "jag" och som kanske inte alla kommer att ha, så varför inte bara sy en klänning själv? Och varför inte göra det i vårat projektarbete?
Jag hittade en del lite annorlunda studentklänningar, alla vita såklart. :)

Flera lager av spets med jeansväst till? Riktigt snyggt tycker jag!



Bohem chic med stora smycket och lite lös modell. Spets som en extra detalj.


Lägg till lite färg och syns lite mer i studenttåget, men behåll fortfarande den traditionella vita klänningen. Med broderi får man också den snygga bohem/folklore stilen som jag personligen tycker om.

Eller varför inte en klänning helt i spets? Kanske lite vågad, men man kan ju ha en underklänning i vitt för att inte chocka farmor. ;)

Post-it stop motion film

Kikade vidare efter stop motion filmer efter att jag la in Oren Lavie's video i tidigare inlägg. Tyckte att den här var rätt cool, bara post-it lappar liksom!

"Sovmorgon"?

"Sova länge" sa jag igår kväll innan jag gick och la mig. Klockan 09:00 i morse var jag klarvaken, och jag börjar fundera över om jag har någon 8-timmars spärr i mig.
Frukosten känns äcklig idag, knäckemacka med skinka var ingen hit. Kaffet funkar. Tror att jag fortfarande är mätt efter gårdagens stora festmiddag för mamma.

Idag är det tänkt att jag ska skriva om vad jag har ätit idag. Det låter skittråkigt, så jag överväger att skriva om något annat. Ska städa mitt rum tror jag, så jag kan ju slänga upp bilder på det och skriva om det? Kan man göra så?

Dag 03 – Mina föräldrar

Nu kommer mitt inlägg om mina kära föräldrar! Bättre sent än aldrig, eller hur?

Min mamma heter Margot och är född den 22 november 1959 i Kiruna, där hon också har haft hela sin uppväxt. När hon gick på gymnasiet gick hon på linjen beklädnadstekniska, att sy var alltså ett stort intresse för henne. Hon åkte även konståkning, skrev mycket, spelade gitarr och tågluffade. Även om hon var rätt blyg så var hon framåt och visste vad hon ville, och senare bestämde hon sig för att åka till Danmark och plugga till lärare på skolan Tvind. Där träffade hon min pappa.

Min pappa är dansk. Han heter Teis (uttalas Tajs), född 23 maj 1968, och har sin barndom i ett av Köpenhamns stora betonggetton. När han var liten var han en riktig busunge. Hans pappa som han bodde med fick verkligen slita med att hålla honom i styr. Under hela vår uppväxt har vi alltså fått höra historier om hemmabyggda kanoner och smällare, flygplan av grannens barnvagn, krig med dartpilar som inte slutade så bra, klättringstävling på stora byggnader och mycket,mycket mer. Efter nian flyttade han ensam och började på Tvind. Han behövde en ny start, och under perioden på skolan fick han chans att växa upp.


Som sagt träffades mamma och pappa på den där skolan Tvind. Efter alla berättelser om den känner jag att det är något jag själv skulle ha gjort efter gymnasiet, men det var länge sen och verkar inte ha samma koncept längre. Det var en resande skola, och de reste runt hela världen och jobbade eller studerade. De var bland annat i Afrika där de byggde skolor och undervisade i språk. Det var såklart aldrig ett glamoröst liv, och de levde i ett kollektiv på skolan med gemensam ekonomi och boende. Resorna var oftast med deras bussar, hur långt bort de än skulle.

Min pappa till vänster på mellersta slafen.

Pappa som hänger i luften på vindkraftsverkbygge med skolan.

Min mamma andra personen från vänster längst bak.

Med den här upplevelserna i deras liv, och efter att ha sett världen i ett annat perspektiv, så har även vi (deras barn) präglats av det här. Jag ser solidaritet som en självklarhet och drömmer själv om att få hjälpa till att världen ska bli bättre (som jag nämnde i tidigare inlägg).
Efter skolan flyttade mina föräldrar till Kiruna. Det var mest pappa som så gärna ville dit, han hade ju aldrig upplevd det klimatet som mamma bara ville ifrån. De bodde i en lägenhet och fick båda jobb som lärare. Jag blev till och senare flyttade vi in till Virvelvägen 7 där vår familj blev till fyra och senare fem.

Pappa ville till vintern och Kiruna. Första steget till att bli kirunabo var att lära sig åka skidor.

Jag var inte lika kass som farsan!

Virvelvägen 7 innan alla utbyggnader.

Som om mamma och pappa inte blev trötta på att åka buss efter Tvind tiden så köpte de en egen som de inredde själv. Den hade våningssäng längst bak, dusch, kök och toalett. Vi åkte runt med den en hel del, mest till Danmark för att hälsa på pappas familj.

Vilostund i bussens våningssäng.

Vi hade alltid projekt på gång, och när vi för första gången åkte utomlands och bodde på hotell frågade Rasmus "Finns det en verkstad här?". Nu har mamma och pappa (främst pappa) lugnat ner sig lite. Vi flyttade till Orsa år 2003 och pappa fick jobb som rektor. Min lillasyster Linn föddes året innan, så mamma var mammaledig igen. Men nu jobbar hon som specialpedagog och musikterapeut här i Orsa. Pappa har gått från att vara egen företagare på heltid till att bli utställningschef på Teknikens Hus i Luleå och pendlar mellan hemmet och jobbet (tre veckor där och en vecka här). Planer på att vi alla ska flytta upp till Luleå börjar diskuteras, men ännu är inget 100 % säkert.

Jag älskar mina föräldrar, och hela min familj. Mamma och pappa har verkligen varit bra föräldrar, även om de i vissa stunder inte riktigt har vetat hur de ska handskas med situationer (det är inte lätt att vara först född). De har lärt mig mycket, och gett mig bra värderingar och varit öppna till att låta oss barn hitta oss själva. Jag hoppas att jag kommer att få uppleva allt dem har upplevt och bli lika bra föräldrar som dem!

Bild från mamma och pappas bröllop 1999.

Fuskar lite igen...

Jag kom nyss hem från en dag i Mora med skola, damp med Hanna och Sarah och sen Harry Potter på bio. Filmen var hur bra som helst, men jag känner att jag orkar inte skriva om allt jag tyckte och så som jag kanske annars skulle ha gjort (nörd som jag är). Jag dissade ölkväll med tjejerna för att åka hem till tryggheten igen. Och nu när jag ligger här i min gosiga säng där jag kan ta all plats jag vill, utan att vakna av att någon (Mathias) är sur för att jag har tagit hela täcket eller knuffat ur han ur sängen, tänker jag inte på hur tråkig jag är utan hur skönt det är att vara hemma. Det är för första gången på 2-3 dygn som jag sätter min fot i huset och jag hade nästan glömt bort att jag har två söta hundar som saknar en.
På bussen hem träffade jag även Simon som jag hade sällskap med hela vägen vilket var mycket trevligt och ett bra avslut på den här långa dagen!

Imorgon får ni förhoppningsvis läsa vidare på min lista.

Fuskar lite

Jag är hemma hos Mathias idag, och ska sova här andra natten i rad. Det är mysigt, speciellt när vi inte hinner ses så mycket annars.
Tyvärr mår hans dator inte så bra och man kan inte sitta vid den så länge. Så jag väljer att fuska med listan och skriver om mina föräldrar imorgon! Det kommer nog att bli ett långt inlägg, så kika in här och läs då. ;)

Nu ska jag gå och sova eftersom att jag ska upp och ta 07:10 bussen imorgon. God natt alla gosisar!

Kallt och varmt

Jag kom nyss in efter en kissrunda med hundarna och sitter nu här och tinar fingrarna framför brasan. Det är KALLT ute, och ändå är det bara max 10 - grader. Om nån månad är det dubbelt så kallt och då ser vi den här kylan som vårvärme.
Om en stund, när fingrarna är upptinade, ska jag packa ner kläder, smink och böcker inför morgondagen. Jag ska sova hos min Mathias ikväll och ta direktenbussen imorgon som åker förbi hans område. Han jobbar inte imorgon, så det passar utmärkt att jag sover hos honom. Det är så skönt att vara hos han, där det bara är vi två. Man behöver inte ta hänsyn till någon annan än honom och det kan vara rätt befriande i vardagen med fullt hus. Vi kan titta på tv innan vi somnar utan att någon stör sig på det.

Imorgon har jag bild i tre timmar som start på dagen, efter det Svenska. Jag skulle ha gått igenom hela kapitlet om Judendomen idag när jag var hemma, men det var så himla mycket! Har gjort hälften och planerar att plugga resten imorgon. Vi har prov på det på fredag och jag känner mig lite stressad.

Dag 02 – Min första kärlek

Min första kärlek var på dagis. Jag kommer inte ihåg den alls, och jag skrattar lika mycket varje gång jag tänker på det, men efter vad mina föräldrar har berättat så var det verkligen förälskelse. Han hette Emil, och det var sådär mysigt att vi på vilostunden i kuddrummet hade våra madrasser bredvid varandra och höll varandra i handen medan vi sov. Men så kom det en dag då Emil inte var intresserad längre och ville leka med de andra pojkarna på dagiset istället. Mina föräldrar minns hur ledsen jag blev, och jag hade inte samma lust till att åka till dagis längre. Jag fick mitt hjärta krossat helt enkelt. Jag och Emil gick sen i samma klass på låg och mellanstadiet innan jag flyttade från Kiruna till Orsa. Idag har vi fortfarande kontakt, och han är min enda killkompis som jag kan prata om det mesta om utan att skämmas.





Senare i livet, närmare bestämt vid 15 års ålder, träffade jag min "riktiga första, stora kärlek".
Mathias Gruddpers och nu har vi varit ihop i 2,5 år sen min födelsedag. Vår romans är inte sådär jätte intressant att berätta, vi träffades på Orsas ungdomsgård genom kompisar och liksom klickade direkt. Han bodde i Mora då, så till en början åkte jag väldigt mycket med 22:00 bussen. Jag gick ju fortfarande på Orsaskolan och var tvungen att komma hem varje kväll. Men efter att jag började på ST Mikaels så blev det lite praktiskt, och under perioder bodde jag nästan hos honom.

Det som vi båda brukar minnas tillbaka till är första gången jag hälsade på honom. Vi var inte tillsammans utan bara "kompisar" som jag noga förklarade för mina föräldrar som bar nickade sa "jadå lilla gumman". Han hade bett mig komma och färga hans hår rosa, och jag som var redan rätt intresserad tog bussen in till Mora. Vi spelade Guitarhero och när färgen skulle sköljas ur så ville han att jag skulle hjälpa honom. Pirr i magen!

Mathias kom till mig just under den tiden då man växte som mest som människa. Alltså har vi påverkat varandra väldigt mycket, och man kan säga att vi mognade tillsammans. Han fyller 21 år i år, tog studenten förra året och är nu i full gång med att ta sitt körkort. Han jobbar som vikarie på ett hem för utvecklingsstörda och på fritiden spelar han xbox och pratar om hur man bäst ska klara sig 2012 när zombiesarna kommer.
Trots våra olikheter så passar vi så himla bra ihop, och de får vi ofta höra också från människor runt om kring oss. Vi kompletterar varandra på ett bra sätt, och det bästa är nog att vi kan prata om våra problem och inte är rädd för att säga ifrån till den andra när det är något som stör oss. Jag kan vara mig själv med honom.

Ibland kan jag fundera över hur jag hade varit om jag inte hade träffat Mathias, och jag kommer oftast fram till att jag hade nog varit samma olyckliga och deprimerade tjej som jag var innan vi träffades. Han har fått mig till att börja ta allt med en nypa salt och inte lägga så mycket energi på att leta fel. Att älska mig själv helt enkelt. För man kan inte älska någon annan om man inte älskar sig själv, eller hur?

Jag har alltid varit skeptisk till att hitta sin kärlek vid 15-16 års ålder och sen flytta ihop och allt som har med vuxenlivet att göra, men Mathias får mig att fundera lite över det och kanske det inte är så svart eller vitt? Kanske det är rätt häftigt att vara med någon som man har delat sin ungdom med? Jag är i alla fall inte så säker på min åsikt längre. Men just nu vill jag bara vara här, bråka på han om att han spelar för mycket tv-spel och mysa i soffan framför en zombiefilm. Jag älskar dig, Mathias! <3

Jose Gonzalez - Teardrop

Dag 01 – Presentera mig själv

Hej!
Jag heter Cecilia Christiansen och jag är 18 år sen ca en månad tillbaka.
Mitt hem är i Orsa, en liten by/kommun/håla i Dalarna, men jag går i skola i grannkommunen Mora. Jag går tredje året på Estet Bild på ST Mikaelsskolan och tar alltså studenten nu till våren. Det känns stort, och jag är den typen av flicka som ska gå på balen i en balklänning.

På fritiden umgås jag helst med människor som gör mig glad, kramas med min pojkvän eller fotar/målar/pysslar. Jag syr rätt mycket och har ett projektarbete tillsammans med två kompisar där vi ska sy om gamla kläder till nya. Miljön är något som jag bryr mig om, och jag diskuterar gärna även jämställdhet.

Jag tycker även om musik, men hatar frågan "Vilken musikstil gillar du?". Precis som med allt annat försöker jag vara så öppen som möjligt, och därför tar jag gärna emot musiktips från alla möjliga håll. Min last.fm hittar ni här om ni är en sådan som inte tycker om svar som "jag vet inte".

Jag vet inte heller vad jag vill bli när jag blir stor. Författare, designer och formgivare är drömmar, men det är inte alltid att drömmar går i uppfyllelse. När jag blir mellanvuxen ska jag åka till Afrika som volontärarbetare.

Ni får en mer "tydligare" bild av mig om ni fortsätter att följa listan de här 30 dagarna. Nu ska jag dricka mitt älskade kaffe och sen gå ut och gå med mina hundar Emil och Ida!

Lär känna mig på 30 dagar!

Varje morgon (när jag har tid) läser jag igenom de bloggar som jag följer. Sannas blogg är en av dem och hon hade skrivit om en ny trend som har uppstått bland bloggare. Man ska under 30 dagar blogga efter den här listan som ni ser här nedan. På så sätt lär ens läsare känna en på 30 dagar, och man behöver inte komma på ett speciellt ämne att skriva om varje dag. Rolig idé tycker jag och jag börjar nog redan idag om jag får tid för det!


Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Morgonpromenad i 8-

Igår sov jag hos min Mathias, för första gången på nästan en hel månad. Det blir så när båda har så mycket på gång, Mathias kämpar med sitt körkort varje dag och jag går i skolan. Men vi hade en riktigt mysig kväll igår! Vi såg tredje avsnittet av serien The Walking Dead som jag blev förälskad i. Zombies blir nog vårt nya måndagsmys!
Vi brukar båda ha svårt att sova tillsammans, men i natt sov vi båda som två stockar.

Klockan åtta i morse klev jag upp och klädde på mig för att promenera hem igen. Det var riktigt härligt att ta en morgon promenad, och solen sken i de 8- graderna. Den skiner fortfarande nu när jag sitter hemma, två timmar senare med frukost i magen och klädd för skolan, och jag funderar på att ta med kameran till skolan.
Idag ska vi på studiebesök på Mora Folkhögskola och titta på Modeakademin. Det är för fackteckningen och det ska bli riktigt kul! Halv fyra slutar dock det roliga och pappa kommer och hämtar mig för att sen åka till vårdcentralen. Vi ska ta spruta idag inför att vi ska åka till Kanarie Öarna över julen. Jag är livrädd, men Mathias som också ska ta spruta får hålla mig i handen.
P3 och kaffe får lugna nerverna.

Syjuntan

Elden sprakar i kaminen i kurslokalen och fikat är snart på plats. Mina bästaste brudar Hanna och Elinor kommer idag för att sy på vårt projektarbete Green Design (se i menyn till vänster)! Det var ett tag sen och det känns lite motigt och drygt, men vi alla vet att det är kul när vi bara kommer igång. Därför ska jag bjuda på glögg och peckisar innan vi börjar så att alla är lite glada och snälla när symaskinerna väl sätter igång och krånglar. ;) Bilder från syjuntan dyker upp senare!

Ser du stjärnan i källarfönstret?

Ja, familjen Christiansen är tjuvstartare men vi är ju faktiskt borta på självaste julafton så vi tycker att vi har rätt till att julpynta i mitten av november! Nu hänger en stjärna fint i mitt källarfönster, och nätter av irritation på ljuset som stör mig när jag ska sova väntar. Men det är ju så fint! <3