Kaffe

.. var vad jag behövde. Lyckades övertala datorn till att samarbeta lite med mig och har nu fått upp lite bilder på bloggen från våran stora tatueringsdag. Gå in och kika!

Hemma!

Nu är jag hemma igen efter en vecka på kanarieöarna! Det var en fin vecka med mycket sol och slappande, och även om jag är helt hjärndöd nu efter gårdagen med sex timmars flygresa och biltur från Stockholm till Orsa känner jag mig rätt utvilad. Bilder kommer nog imorgon när jag orkar bråka med datorn, men veckan kan sammanfattas lite kort med sand, biljard, balkongkvällar, tatuering, kamelridning och tequila sunrise.

Klockan halv fyra i natt när vi kom fram till Orsa svängde vi in till Bjus och Simon. Där sov jag över det som kvarstod av natten, och även om hela kroppen skriker efter sömn nu så var det värt det. Du är fin. <3

Sista timmarna i Sverige

Det är kaos på Bornvägen 9. Jag stryker, tvättar, lagar hål och letar efter bortsprungna kläder samtidigt. I hjärnan skriker jag, men försöker att spela cool för att inte hetsa upp familjen Christiansen som är ovanligt lugn för att vara några timmar innan en utlandsresa. Ciggen är slut och jag bannar mig själv för att ha tagit den sista igår när hjärtat kändes för tungt för att ens kunna gå hem igen från dig. Jag kommer att sakna dig hemskt mycket.

Sista skoldagen var i fredags för mig, och det firades med två olika tillfällen med fika. En med min mysiga bildklass på morgonen och senare på nutida konsten (som fick bli en religionslektion). Julkramar från min fina klass och gullande med frökens barn som var med den dagen gjorde att det blev en riktigt fin terminsavslutning.














Nästa gång ni hör av mig kanske jag är helt brännskadad, men glad för att jag har en paraplydrink i handen och kan gå i shorts utan att frysa. Hoppas att flyget lyfter och att snökaoset inte ställer in alla resor.

Små små saker

Mitt i din svank på vitaste hud
En prick lik choklad
Tänker att jag är den enda som vet den är där

Ett litet ord du säger ibland
När du blir nervös
Tänker att jag är den enda som vet vad det är

Det där med hår

Jag är sugen på dreadsen...igen. Mindre sugen på äckelkänslan och frustrationen man har efter ca en vecka eller två. Men fint är det!

Att försöka att inte tänka

Jag följde med på terminsavslutningen på meditationen idag. Det har inte blivit så många gånger att jag har kommit dit med mamma på grund av allt annat i mitt liv som tar plats, men efter varje gång jag har varit där har nya tankar och idéer dykt upp och man får lite bättre perspektiv på allt. Stora frågor om livet tas upp, och även om jag är den enda under 30 så kan jag också vara med i de djupa diskussionerna. Nästa år ska de fokusera mer på mindfulness och det känns mer påtagligt än vad Buddhismen gör, så jag ska försöka ta mig dit fler gånger och kanske få mer utav det.
Jag vill lära mig meditation för jag skulle behöva det när mitt huvud svämmar över dagligen och jag får liksom inte styr på något. Det skulle få mig att må bra liksom.

Imorgon har jag prov som jag inte alls har pluggat till. Ännu värre att det är klockan åtta på morgonen och min andra lektion börjar klockan tolv. Fler timmar sittandes i skolan helt själv än vanligt alltså. Inte okej.

Varmt och kallt

Tiden bara flyger förbi och jag känner att jag knappt hänger med i vad som händer. Om precis en vecka åker vi mot Kanarieöarna och jullovet börjar. Det känns som att det kommer väldigt lägligt och det ska bli skönt att slippa frysa för en gångs skull och kanske sluta vara så sjukligt blek. Även om jag kommer att sakna värmen som finns i det iskalla här hemma.

Igår såg jag och Simon Fantastic mr.Fox, en sjukt flummig film som man bara satt och tänkte "..Va?" under och skrattade åt. Mysig var den, men handlingen förstod jag noll av.

Imorgon är jag dum nog att skippa min sovmorgon för luciatåg som börjar klockan åtta, men jag tycker att det är så mysigt och fint så det är det värt. Gömmer mig sen i bildsalen med fackteckningsuppgiften resten av dagen.

Onsdag

Onsdagar är oftast dagar som känns sjukt onödiga. Det gjorde den idag också, med en svenska lektion som var segast någonsin med datorer som inte ville samarbeta. Jag genomled i alla fall dagen, och te med Hanna i korridoren gjorde det lite lättare.

Jag tror att jag sover för lite, så den här helgen blir en hemmahelg. Min moster från Stockholm kommer hit också så jag ska passa på att vara med henne.


Det ser i alla fall ljusare ut.

The ice was getting thinner, Under me and you.

Jag tror inte på för alltid, och det har jag nog aldrig gjort heller. Hur underbar en människa än är och hur fint man än har det tillsammans så tror jag att det någon gång tar slut. Man har liksom inget kvar att ge.
Nästan tre år höll vi ihop, och under den tiden har vi utvecklats enormt tillsammans. Jag kommer aldrig att glömma dig, och du kommer att vara "min första kärlek" som jag berättar om för mina barn.

Jag tror att det kommer att bli bra tillslut, men just nu gör det ont.

...

Det kanske låter hemskt, men jag tror att det ibland måste få göra ont för att det ska bli bra igen. Nu är det gjort, men det är en process att vänja sig vid allt det nya. Kanske det blir lite lättare att leva nu när allt är sagt, när man inte går med för tunga saker som man inte kan bära på alldeles ensam. Det kommer att bli bra.

...

Gårdagen blev inte som jag hade tänkt att den skulle vara. Vi hamnade på en fest där jag knappt kände en enda människa, satt bara i en soffa och kunde inte sluta tänka på allt som jag hade tänkt glömma för en kväll. Kring elva tiden ringde jag min mor som fick komma och hämta mig.

Klockan fyra-fem somnade jag, och fem timmar senare vaknade jag av att telefonen ringde. Det var Lillåhem som jag knappt har hört något ifrån sen i somras och de frågade om jag kunde jobba idag. Så från två till åtta kommer jag att vara där, känns bra att ha något att göra plus att jag kanske får in min fot där igen och kan börja jobba på helger. Vore ju inte helt fel med tanke på min usla ekonomi, hehe.

Att gnälla

Allt känns bara svårare och svårare nu. "Allt kommer att bli bra" säger jag både tyst och högt för mig själv som en mantra men det känns som att det inte går in när ångestattackerna väller över mig. "Jag måste tänka på mig själv" försöker jag också tänka, hur egoistiskt det än låter.

Det ser ut som att det blir utgång ikväll, men är osäker på vilken bra idé det är egentligen med tanke på hur jag mår. Om ni ser en tjej på Wasa som flippar ur totalt så är det nog jag.

Att gå ner 5 kg på en vecka känns inte heller sådär stabilt.

Ja, så är det.

Brudkvällen

Vi tappade kontrollen, men det var på ett skönt sätt. Jag tänkte ändå på allt fast det kändes inte lika hemskt. Det kommer att lösa sig. Vi tre tjejer behöver varandra, och det är så tydligt när en sådan här knäpp och konstig kväll känns så mycket mer värt än allt annat. Ni är bäst!



Vin, skratt, tårar och diskussioner ledde till att jag och Sarah somnade i min säng medan Hanna somnade framför Twilight och Edward. Fyra timmar senare fick vi lov att kliva upp för att försöka ta oss till skolan med Sarahs lilla skruttbil. Kom ca 1,5 timme för sent till bilden, men illamåendet och tröttheten efter endast 7 timmars sömn på 2 dygn gjorde att jag ändå inte kunde göra något. Jag satt och pillade på lerhuvudets hårtofs tills det var dags att plocka ihop. Blev inte klar.

Efter att ha varit i matsalen med fisklukt och massa människor bestämde jag mig för att åka hem innan svenskan. På bussen hade jag Simon som sällskap vilket var trevligt. :) Mindre trevligt att jag fick lov att gå hem från busstation i 15 minus grader. Kom hem, sov i två timmar och nu sitter jag här med feber.

Var gårdagen värt det? Ja.

Kaos

Livet är kaosartat för mig just nu. Orsakerna är dock personliga, men de påverkar både min sömn och matlust. Blir nog snart sjuk..
Klev i alla fall upp i morse efter tre timmars sömn och åkte med bussen till Religionsdagen på skolan. Det var intressant, och jag tyckte att man lärde sig en hel del även om huvudet var betongtungt. Intressantast var nog Hare Krishna som skilde sig från de andra kristna grenarna som vi fick lyssna på. Mediet var dock en besvikelse.

Snart kommer Hanna och Sarah för tjejkväll med övernattning. Bastu, Twilight och vin är planerat. Skönt att få tänka på något annat för en stund.

Halshuggen

Känslan av att ha sitt halshuggna huvud i knät.

Sydag

Jag tar en liten paus i syandet. Det blev bara jag och mamma idag, och det var minst lika trevligt! Hon fållar Linns byxor och jag syr på min jeansjacka. Går segt, kanske för att jag inte har någon användning av en sådan nu mitt i vintern. Förut har jag alltid sytt sådant som jag kan använda dagen efter att den är klar. Saknar inspiration liksom.


Det var ett fint ljus i lokalen idag när solen lyste in, så jag tog några siluettbilder. Dem kan ni hitta på min fotosida som ni ser till höger!

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

(En stor kamera är bra att ha när man vill gömma ansiktet.)

Det ser ut som att det bara blir jag och mamma som syr idag, för Hanna har försovit sig i älvdalen och har en massa söndagsärenden att få gjort innan den nya veckan börjar. Jag är den som ligger mest efter så jag måste sy. Kanske på grund av att jag får agera syfröken, och att jag känner att jag egentligen har noll koll på vad jag ska göra. En jeansjacka, men man måste ju ha något till den. Annars blir det lite naket, haha.

Äcklig Jesusfilm står också på schemat idag. Och hårfärgning.

Seg Lördag

Det här har varit en riktigt seg lördag. Vaknade klockan 11 (vafan?) och sen har resten av dagen bara geggat runt. Känner att jag inte har fått något gjort, förutom att jag började på en ny daladräkt till fackteckningen. Ser nästan ännu värre ut än den första jag gjorde, tror dock att jag kan få till det med lite kurbits.

Imorgon kommer Hanna hit för att sy på projektarbetet. Det ska bli kul, och mamma kommer att vara med hela dagen för att hjälpa till när vi inte förstår hur vi ska göra. Förhoppningsvis blir jag åtminstone klar med jeansjackan som jag har sytt på hela hösten. Känns ganska stressigt med tanke på att jag inte ens har blivit klar med en av tre kläduppsättningar ännu.
Jag ska också försöka se filmen Passion of the Christ som vi har fått i läxa på religionen. Kommer dock inte att våga se den själv efter vad jag har hört om den, så jag hoppas att någon vänlig människa vill ställa upp och se den med mig. Eller så tvingar jag bara min bror.

Sugen på att se en äcklig, blodig film om Jesus med mig imorgon?

Kontroll

Förut var jag livrädd för att förlora kontrollen
det var det enda jag hade som kändes tryggt
påtagligt.
Nu förlorar jag den titt som tätt
krockar
slår mig
och reser på mig igen.

Dag 09 – Min tro

Nu i trean på gymnasiet läser vi Religion. Jag har nog alltid varit intresserad av det, och redan som liten var jag ”andlig” som mamma och pappa kallar det. Första gången jag gick in i en kyrka var jag helt fascinerad av Jesus på korset, och jag var länge arg på mamma och pappa som inte gifte sig i kyrkan. När farfar dog trodde jag att han följde med mig vart jag än gick, som ande eller bara en tanke. Det låter säkert helflummigt, men jag var så. Jag tänkte mycket då också, precis som nu.

Idag kan jag inte placera mig i någon religion. När jag gick på högstadiet var jag insnöad i Wicca kulturen, men nu står de tjocka häxböckerna på hyllan och samlar damm. Jag tror inte på att det finns en gud/flera gudar. Jag tror på mig själv och att leva här och nu. För ett par år sedan skulle jag aldrig kunna säga så, när självbilden var så skev och det enda som fanns var att älta det gamla och slå på sig själv. Men jag är stark nu, och jag känner att det gamla inte finns längre. Endast som en del i utvecklingen.

Jag tror också på människor, och jag jobbar på att inte vara dömande. Att vara öppen mot människor gör att andra är öppen mot en själv, alltså lär man känna andra och det ger mig energi. Jag försöker oftast att se det goda i en människa, och det är kanske ganska tydligt om man ser på mitt förhållande. Efter högstdietiden har jag förstått att människor inte är onda och goda, utan att man agerar efter hur man själv mår och hur andra behandlar en. Jag var förbannad för att andra inte förstod mig och satte upp en mur, andra blev rädda och gick till attack. Muren rasade och jag gick sönder. Det gjorde ont och allt blev en ond cirkel.

Idag strävar jag framåt, men håller mig ändå stadig på marken. Som en dagdrömmare som försöker att leva i nuet.

Dag 08 – Ett ögonblick

Ett 15 minuter långt ögonblick. Ett ögonblick av pinsamhet. 15 minuter av förnedring. Jag och Sarah ska nog aldrig mer gå på aerobic. Vi var antingen flera steg efter alla andra eller så stod vi helt stilla och såg ut som två dumma guldfiskar. Efter att ledaren ropade "sexy move!" och vickade på rumpan gick vi ut och gömde oss i gymmet.
En timme senare gick vi på PowerYogan som vi kände oss mer hemma i. Minus på att ledaren kallade "kobran" för "liggande hunden" mm, men annars helt okej. Kommer ha träningsvärk imorgon.

Imorgon har jag och Sarah planerat in spinning, men sen på kvällen ska vi ha en riktig brudkväll. Ni vet, ansiktsmask och måla tånaglarna. Vi har ju även en bastu så den kommer nog att användas. Film hela kvällen också, men jag tror inte att jag berättar vad vi ska titta på för då kommer nog flera att hata mig. Eller nåt.

Ledig dag (igen)

Den här veckan har varit sjukt slapp. På grund av att estetlärarna åker iväg till Stockholm idag så har jag en till ledig dag. Alltså har jag varit hemma två dagar (studiedag i tisdags) och haft endast två lektioner på hela veckan än så länge (har bara en lektion på måndagar och onsdagar). Soft eller vad?!
Här hemma har jag faktiskt gjort lite skolarbete. Jag började på facktekningsuppgiften att göra en ny tappning på daladräktens klänning. Den här gången är det inte teckning man ska använda sig av, utan kollage med papper och grejer. Det slutade med att min dalkulla såg ut som en zigenare, så vi får väl se vad fröken säger när jag kommer med den till skolan på tisdag..

Ikväll blir det träning med världens bästa Sarah! Aerobics klockan sex och PowerYoga klockan sju. Hoppas att man överlever.

Ibland räcker det med att öppna en bok för att minnas.

Fotoblogg

Jag gjorde slag i saken och skapade en fotoblogg! Egentligen tänkte jag flytta hela bloggen till en annan bloggsida, men jag vet inte riktigt om jag är mogen för det ännu. Det här får bli en lite enklare lösning. :)

...

Dagen blev inte mycket bättre än vad morgonen var. Grå, tråkig, deppig. Studentmössan var bara ångest. Tänk att det ska vara så svårt med en enda mössa? Det kändes som om man höll på att planera hela sitt liv när man skulle välja mellan att skriva ESBD08 eller Bild på mössan. Nu vill jag bara att allt ska vara över och att man får lägga mössan i en låda som man sen gömmer undan precis som med allt annat.

Jag sitter nu hemma och är sjukligt rastlös. Alla bor så långt borta, eller så är det jag som gör det. Bornvägen 9 är egentligen en öde ö.

Dag 07 – Min bästa vän

Flickor har i alla tider haft svårt att umgås fler än två på samma gång. Tre brukar vara olyckstalet, och jag vet inte hur många gånger man som liten har blivit ledsen för att ens bästis har hittat en ny kompis att leka med. Att vara tre gick liksom inte, en blev alltid utanför. Antingen psykiskt eller bara med materiella saker som att man kom med sin Baby Born docka och de två andra lekte med sina nyinköpta apor med tigershorts och en banan i handen (traumatiska händelser i livet som jag inte räknar med att ni ska förstå).

Det handlar nog om mognad tror jag, och på senare tid släpper det här elaka beteendet. Idag har jag två bästa vänner, Hanna och Sarah. Vi alla tre är flickor och kan umgås samtidigt utan att någon blir utanför eller ledsen. Med er kan jag vara mig själv, prata om allt och ha riktigt kul. Vi är så olika alla tre, men ändå går vi ihop så bra. Ni ger energi istället för att ta.

De bästa ögonblicken vi har haft är nog de som har varit helt oplanerade. Som när man får en idé och packar på 10 min, rejsar med en skruttig renault femma till ett tåg som man innerst inne vet att man kommer att missa. (Vi hann och hade världens roligaste kväll i Falun).

Jag tycker också om de stunderna när man pratar, och det dyker upp för en att man helt och hållet fattar vad den andre menar även om den inte säger det. Det liksom klickar.

<3

Sarah och Hanna

Skitdag

Åhhh! Jag är så trött. Jag är så trött på att frysa. Jag är så trött på att vad man än gör med håret på morgonen så kommer det inte att se ut så när man kommer till skolan. Jag är så trött på att behöva åka till skolan flera timmar innan jag börjar bara för att det inte går bättre bussar. Jag är så trött på att frukosten smakar skit innan klockan tio.

Det här är en skitdag känner jag. Alla negativa tankar bara öser ner och det går inte att stoppa dem. Nu vill jag till skolan och Hanna som man kan snacka skit om livet med. :(

Det spelar ingen roll hur mycket man än plattar håret, det ser ut som skit ändå när man väl är framme vid skolan.

I ett försök till att tvinga fram ett leende.

Funderingar

Jag har tänkt. Och jag har kommit fram till att min bloggdesign ÄTER mina bilder. Det blir ingenting kvar av dem! Så jag funderar på att göra en "extrablogg" där jag bara har mina bilder och hänvisa mina hundratals läsare till den om de vill se foton. Låter inte det ganska smart? För jag vill inte ha en trist, helsvart blogg bara för att det skulle framhäva fotona.
Detta behövs filuras mer på tills imorgon..

Dag 06 – Min dag

Min dag började med att jag vaknade klockan halv nio och kunde inte somna om. Som ni såg i tidigare inlägg ägnade jag morgonen åt att mysa med mina hundar och bära ved in i huset.
Kring 12-13 fick jag ett sms från Simon om att han var på väg ner mot Orsa och att vi skulle mötas på Born för att fota vår cementfabrik. Tyvärr så kom vi inte in i byggnaden, och alla de ställena som man kunde krypa in i var livsfarliga med glas och tunga stenar som kunde rasa ner. Vi skippade alltså den idén och började gå in mot Orsa.
Jag har nog aldrig fotat på fritiden med någon annan, utan jag har mest hållit mig till mig själv som ett utstött barn med min kamera. Alltså blev det inte sådär jätte mycket skapande för min del, plus att jag och Simon knappt har haft nå kontakt med varandra (förutom genom bloggar) så det kändes lite märkligt. Men det var helt klart en kul eftermiddag och jag tror att jag känner Simon lite mer nu. :)

Simon lekte Jesus och gick på isen.
(Fler bilder kommer senare)

Efter att vi hade sagt hejdå åkte jag till Mora för att träffa Sarah och gå på gymmet med henne. Vi gick först runt i själva gymsalen och röck i några maskiner, men sen bestämde vi oss att gå på 45 min spinning. Det gick skitbra, och kul var det! Imorgon kommer det nog inte vara lika kul när vi får gå som ankor efter de där jäkla sadlarna.
På bussen hem träffade jag Mathias som jag sen gick på bykrogen med när vi kom till Orsa. Vi käkade tillsammans, och nu är han här hos mig för att sova över. Bra slut på en bra dag!

Ledig dag

Min inre väckarklocka ringde före den som stod på nattduksbordet. 8:30 vaknade jag och var klarvaken, och min lediga dag fick ingen sovmorgon.
Jag har dock myst här i min ensamhet ett tag med endast hundarna som sällskap. Vi har gjort eld i kaminen och suttit i soffan under filtar, jag med en bok och dem sovande bredvid mig.

Kring 1-2 ska jag träffa Simon. Vi ska äntligen fota tillsammans, och jag börjar känna pressen lite. Det var länge sen som jag fotade med någon annan, och Simon är så duktig som jag kommer nog att få lite prestationsångest! :(
Klockan 15:30 går bussen sen till Mora. Jag och Sarah ska på vårt första pass på det nya, svindyra gymmet. Spinning står på schemat och jag hoppas att vi hinner få varsin cykel.
Nu ska jag slänga in lite mer ved i brasan och sen gosa in mig i soffan igen.

Dag 06 – Min dag dyker upp senare ikväll!

Morgonmys! <3

Att vara hälsosam har sitt pris

Idag gjorde jag och Sarah något riktigt dumt. Fast egentligen är det rätt bra, men själva handlingen var inte så genomtänkt. Vi hade bestämt oss för att gå till ett gym i Mora som sägs ha 7 dagars prövokort. Innan vi gick in dit sa vi till varandra att vi INTE skulle skriva på några avtal eller papper om att vi ska betala något. Tror ni inte att vi gick ut därifrån med varsitt årskort och en fet skuld till slutet av december? Ägaren av gymmet var en sjukt bra försäljare med genomborrande blick och ingen av oss vågade säga stopp i tid. Båda hade sådan ångest innan vi räknade ut hur vi skulle få ihop det rent ekonomiskt, men nu känns det som om det här faktiskt kan bli en riktigt bra grej! Man får helt enkel prioritera saker, och både jag och Sarah vill börja träna. Så vi satte oss ner när vi kom hem och skrev ihop en veckoplan som vi ska ha i tre veckor fram till att jag åker på semester den 20 december.

Måndag: Core 60 min
Tisdag: Spinning 60 min
Onsdag: Vilodag
Torsdag: Gym 60 min +PowerYoga
Fredag: Zumba
Lördag: Vilodag
Söndag: Bar pass

Fit for studentklänning 2011 vafan!

Måndag

Idag har jag en rätt mysig måndag framför mig. Mina måndag är ju annars hel nice vad gäller skolan, men idag är det lite extra att hurra för.

Min dag:

11:00 - Fika/Lunch i Mora med mamma som fyller år idag.
12:30 - Utvecklingssamtal, känner att det inte finns något att oroa sig för.
13:00-15:45 Bild = huvudskulptur
15:45- .... SARAH! Promenad och lite flås i spåret!


Idag känner jag mig lite söt också.

Dag 05 – Vad är kärlek?

Enligt mig är kärlek väldigt mycket. Det behöver inte vara för bara en person för att det ska vara på riktigt, utan jag tror nog att det kanske är förälskelsen som skiljer sig från kärlek till kärlek. Om ni förstår vad jag menar. Kärlek är att känna sympati för någon annan, bry sig om den, tänker på den och vill gärna umgås med den så ofta som möjligt. Kärlek är också när man klarar av den andres brister och väljer att se dess positiva sidor istället. Kärlek är att kunna ge och ta.
Alltså tycker jag att kärlek finns i de flesta relationer. Inte de ytliga, som den man har till personen som man bara säger hej till i skolan och sen går vidare, utan i de lite djupare relationerna. Som till ens allra närmaste vänner, familjen och sitt husdjur.

När jag pratar om Förälskelse, så menar jag den besattheten och dragningen man känner för en annan människa innan stadiet Kärlek. Det känner jag inte för mina kompisar, eller för min hund. Förälskelsen kände jag för Mathias, och det utvecklades sen till kärlek. Kärleken efter förälskelsen är ju också fysisk, vilket kanske inte min kärlek för mina kompisar är. Jag kramas inte med kompisar, så där går vår gräns för fysisk kontakt.

Nu har jag skrivit om Kärlek i fakta. Så här tycker jag att det är. För mig är nog förälskelsen mycket lättare att beskriva i känslor, även om det var så pass länge sen som jag kände den. Ibland saknar jag känslan av när pulsen höjs och man blir alldeles nervös av EN person. Man vet inte vart man ska ta vägen, vart allt kommer att sluta och i vissa fall vet man ingenting alls. "Känner han som jag?" Om man har tur så gör han det, och då börjar en spännande period då man lär känna varandra. Allt är nytt och spännande.

Efter det kommer kärlek. Kärlek är trygghet och säkerhet, och det kan lätt bli vardag. Man vet det mesta om varandra, vilket kan båda vara positivt och negativt. Man har varandra, och ibland glömmer man bort att det faktiskt kan försvinna.
Samtidigt är det något väldigt fint, när man är så bekväm med en annan människa att man kan vara sig själv helt. Han har sett alla mina sidor, och han accepterar allihop. Det är härligt när man inte behöver säga hur man mår, han förstår det när han ser på mig. Det är fint när man märker hur man liksom växer tillsammans, utvecklas.

Kärlek är något alla människor strävar efter tror jag. Man behöver närhet och trygghet. Det kan vara från en vän, förälder, husdjur och partner. Det kan vara svårt att finna den, men det är nog ännu svårare att hålla fast vid den.

Planen

Vem har sagt att man måste plugga, jobba och sen dö i Sverige? Vem har sagt att man måste bli något? Jag och Sarah är inte en av dem, så vi tänker bara skita i allt och sen dra till ett annat land för att jobba något år efter studenten. Detta låter som en fixidé, en fånig dröm och något som inte kommer att hända. Men det kommer det! Vi är redan i full gång med att söka jobb här i Orsa/Mora för att spara ihop till att åka någonstans. Spanien står på tapeten just nu, men det kan ändras.

Vi båda vill se världen, hitta oss själva och se vad vi klarar av. Man behöver inte alltid att stå på den säkra sidan för att lyckas här i livet. Vi tror på livserfarenheter och vill ha något att minnas tillbaka till när vi blir gamla.

Två klänningar i en smäll?

Studenten närmar sig, och letandet efter den perfekta studentklänningen har börjat (i alla fall för mig). Det kan ibland vara svårt att hitta en som verkligen känns som "jag" och som kanske inte alla kommer att ha, så varför inte bara sy en klänning själv? Och varför inte göra det i vårat projektarbete?
Jag hittade en del lite annorlunda studentklänningar, alla vita såklart. :)

Flera lager av spets med jeansväst till? Riktigt snyggt tycker jag!



Bohem chic med stora smycket och lite lös modell. Spets som en extra detalj.


Lägg till lite färg och syns lite mer i studenttåget, men behåll fortfarande den traditionella vita klänningen. Med broderi får man också den snygga bohem/folklore stilen som jag personligen tycker om.

Eller varför inte en klänning helt i spets? Kanske lite vågad, men man kan ju ha en underklänning i vitt för att inte chocka farmor. ;)

Post-it stop motion film

Kikade vidare efter stop motion filmer efter att jag la in Oren Lavie's video i tidigare inlägg. Tyckte att den här var rätt cool, bara post-it lappar liksom!

"Sovmorgon"?

"Sova länge" sa jag igår kväll innan jag gick och la mig. Klockan 09:00 i morse var jag klarvaken, och jag börjar fundera över om jag har någon 8-timmars spärr i mig.
Frukosten känns äcklig idag, knäckemacka med skinka var ingen hit. Kaffet funkar. Tror att jag fortfarande är mätt efter gårdagens stora festmiddag för mamma.

Idag är det tänkt att jag ska skriva om vad jag har ätit idag. Det låter skittråkigt, så jag överväger att skriva om något annat. Ska städa mitt rum tror jag, så jag kan ju slänga upp bilder på det och skriva om det? Kan man göra så?

Dag 03 – Mina föräldrar

Nu kommer mitt inlägg om mina kära föräldrar! Bättre sent än aldrig, eller hur?

Min mamma heter Margot och är född den 22 november 1959 i Kiruna, där hon också har haft hela sin uppväxt. När hon gick på gymnasiet gick hon på linjen beklädnadstekniska, att sy var alltså ett stort intresse för henne. Hon åkte även konståkning, skrev mycket, spelade gitarr och tågluffade. Även om hon var rätt blyg så var hon framåt och visste vad hon ville, och senare bestämde hon sig för att åka till Danmark och plugga till lärare på skolan Tvind. Där träffade hon min pappa.

Min pappa är dansk. Han heter Teis (uttalas Tajs), född 23 maj 1968, och har sin barndom i ett av Köpenhamns stora betonggetton. När han var liten var han en riktig busunge. Hans pappa som han bodde med fick verkligen slita med att hålla honom i styr. Under hela vår uppväxt har vi alltså fått höra historier om hemmabyggda kanoner och smällare, flygplan av grannens barnvagn, krig med dartpilar som inte slutade så bra, klättringstävling på stora byggnader och mycket,mycket mer. Efter nian flyttade han ensam och började på Tvind. Han behövde en ny start, och under perioden på skolan fick han chans att växa upp.


Som sagt träffades mamma och pappa på den där skolan Tvind. Efter alla berättelser om den känner jag att det är något jag själv skulle ha gjort efter gymnasiet, men det var länge sen och verkar inte ha samma koncept längre. Det var en resande skola, och de reste runt hela världen och jobbade eller studerade. De var bland annat i Afrika där de byggde skolor och undervisade i språk. Det var såklart aldrig ett glamoröst liv, och de levde i ett kollektiv på skolan med gemensam ekonomi och boende. Resorna var oftast med deras bussar, hur långt bort de än skulle.

Min pappa till vänster på mellersta slafen.

Pappa som hänger i luften på vindkraftsverkbygge med skolan.

Min mamma andra personen från vänster längst bak.

Med den här upplevelserna i deras liv, och efter att ha sett världen i ett annat perspektiv, så har även vi (deras barn) präglats av det här. Jag ser solidaritet som en självklarhet och drömmer själv om att få hjälpa till att världen ska bli bättre (som jag nämnde i tidigare inlägg).
Efter skolan flyttade mina föräldrar till Kiruna. Det var mest pappa som så gärna ville dit, han hade ju aldrig upplevd det klimatet som mamma bara ville ifrån. De bodde i en lägenhet och fick båda jobb som lärare. Jag blev till och senare flyttade vi in till Virvelvägen 7 där vår familj blev till fyra och senare fem.

Pappa ville till vintern och Kiruna. Första steget till att bli kirunabo var att lära sig åka skidor.

Jag var inte lika kass som farsan!

Virvelvägen 7 innan alla utbyggnader.

Som om mamma och pappa inte blev trötta på att åka buss efter Tvind tiden så köpte de en egen som de inredde själv. Den hade våningssäng längst bak, dusch, kök och toalett. Vi åkte runt med den en hel del, mest till Danmark för att hälsa på pappas familj.

Vilostund i bussens våningssäng.

Vi hade alltid projekt på gång, och när vi för första gången åkte utomlands och bodde på hotell frågade Rasmus "Finns det en verkstad här?". Nu har mamma och pappa (främst pappa) lugnat ner sig lite. Vi flyttade till Orsa år 2003 och pappa fick jobb som rektor. Min lillasyster Linn föddes året innan, så mamma var mammaledig igen. Men nu jobbar hon som specialpedagog och musikterapeut här i Orsa. Pappa har gått från att vara egen företagare på heltid till att bli utställningschef på Teknikens Hus i Luleå och pendlar mellan hemmet och jobbet (tre veckor där och en vecka här). Planer på att vi alla ska flytta upp till Luleå börjar diskuteras, men ännu är inget 100 % säkert.

Jag älskar mina föräldrar, och hela min familj. Mamma och pappa har verkligen varit bra föräldrar, även om de i vissa stunder inte riktigt har vetat hur de ska handskas med situationer (det är inte lätt att vara först född). De har lärt mig mycket, och gett mig bra värderingar och varit öppna till att låta oss barn hitta oss själva. Jag hoppas att jag kommer att få uppleva allt dem har upplevt och bli lika bra föräldrar som dem!

Bild från mamma och pappas bröllop 1999.