Vi tappade kontrollen, men det var på ett skönt sätt. Jag tänkte ändå på allt fast det kändes inte lika hemskt. Det kommer att lösa sig. Vi tre tjejer behöver varandra, och det är så tydligt när en sådan här knäpp och konstig kväll känns så mycket mer värt än allt annat. Ni är bäst!
Vin, skratt, tårar och diskussioner ledde till att jag och Sarah somnade i min säng medan Hanna somnade framför Twilight och Edward. Fyra timmar senare fick vi lov att kliva upp för att försöka ta oss till skolan med Sarahs lilla skruttbil. Kom ca 1,5 timme för sent till bilden, men illamåendet och tröttheten efter endast 7 timmars sömn på 2 dygn gjorde att jag ändå inte kunde göra något. Jag satt och pillade på lerhuvudets hårtofs tills det var dags att plocka ihop. Blev inte klar.
Efter att ha varit i matsalen med fisklukt och massa människor bestämde jag mig för att åka hem innan svenskan. På bussen hade jag Simon som sällskap vilket var trevligt. :) Mindre trevligt att jag fick lov att gå hem från busstation i 15 minus grader. Kom hem, sov i två timmar och nu sitter jag här med feber.
Var gårdagen värt det? Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar