Upp som en sol, ner som en pannkaka

Jag kände verkligen på morgonen att det skulle bli kul att gå till skolan igen. Frukosten var god, jag hade tid på mig att göra allt strunt som man annars inte hinner med på morgonen och jag trivdes i kläderna som jag hade tagit på mig. Men när jag kom till skolan mådde jag illa, kände mig skitfull och allmänt obekväm. Jag tror att den där lilla sociala människan i mig blev så chockad av att vara bland människor efter två veckor i exil, och jag ville bara hem och gömma mig under täcket igen. Hela dagen kändes det som om jag hade bomull i huvudet och var liksom tillbakadragen och höll mig för mig själv i bildsalen. När jag kom hem ville jag bara sova men tvingade mig själv att hålla mig vaken. Mamma och jag gick på en promenad nyss och nu sitter vi båda i vardagsrummet framför brasan med datorerna i knät. Det dröjer inte länge tills jag ligger och snarkar i sängen, jag vill bara få slut på den här dagen. :(