Igår fick jag och Sarah lust att gå på bio, bara sådär. Så när vi gick förbi reklampelaren såg vi att filmen I rymden finns inga känslor skulle gå om två timmar. Så för att döda tid gick vi och fikade på kaffestugan innan det var dags att sätta sig i biomörkret.
Filmen var kanon! Man balanserade hela tiden mellan skratt och tårar och när man gick ut från biosalongen kände man sig boostad med kärlek. Jag tycker att det är fantastiskt att människor kan gå ut ur sig själva och acceptera de som är annorlunda. Inte bli rädd när någon säger "jag har Aspergers", utan frågar "jaha, vad är det för något?". Vi människor är så rädd för det som är okänt, och just sjukdomar som ADHD och Aspergers syndrom (neuropsykiatriska funktionshinder) är inte diagnoser som alltid har funnits med oss, men symptomen har alltid funnits. Det är säkert många vuxna som känner sig utanför samhället och fattar inte varför de tex inte klarar av ett vanligt jobb som alla andra. Därför tycker jag att de här diagnoserna är så bra, för då kan även vi runt om kring kanske ha lite mer acceptans mot människor också.
Nu blev det här inlägget väldigt seriöst, även om filmen inte var det. Eller jo, på sitt sätt, men det var ändå en feel good film trots alla svåra stunder. Jag tycker helt klart att det här är en sevärd film, och på köpet får den som inte alls vet vad Aspergers är för något lite kunskap om det. :)
Haha nu blev jag jättespänd på den här filmen! :D
SvaraRaderaHar bara hört namnet på den nämnas någon gång av någon någonstans. Får försöka samla lite folk som vill se den! (Y)
Gör det! :D Den är skitbra och man blir verkligen glad av den. :)
SvaraRadera