Det är svårt det där med kärlek. Att veta vad som är vad. Säkerhet är en helt annan sak, men ändå en sådan sak som kan få en att tänka lite extra på vad man vill med en relation. Att lägga sin säkerhet i en annan människa är nog bland det dummaste man kan göra, men ändå är det så lätt hänt. För mig är säkerhet att känna sig trygg. Trygghet i en annan människa kan vara att den alltid finns där så att man inte behöver vara ensam, att man kan flyga förbi för att hämta eller att ge kärlek när allt annat är så kallt och att man kan prata om sådant som kanske är för svårt att prata om med andra människor. Men när kärleken kanske inte räcker till och det verkligen känns fel, så hänger man ändå kvar där. För att plötsligt bli ensam efter år med någon är skrämmande, och att förlora sin bästa vän känns fruktansvärt. Vem ska man då gå till med alla sina funderingar och känslor? Vem ska man då gå till för att få bekräftelse när ingenting känns rätt? Vem ska man då gå till för att få närhet?
En relation kan även vara en stor, bärande byggkloss i ens självkänsla. När den försvinner rasar allt som man har byggt upp och plötsligt blev man "ingen" igen. Innan fanns det i alla fall någon som man med säkerhet visste att den tyckte om en för den man var. Att man faktiskt duger så pass mycket att någon vill vara nära och bli kallad för "min". När det inte finns längre, och ens självbild är trasig, vad gör man då?
Vad gör man då när han plötsligt inte finns där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar