Di Leva sjunger genom högtalarna och det bara kryper i fingrarna på mig. Jag vill så mycket! Jag vill skriva dagbok, jag vill måla, jag vill sticka, jag vill keramika, jag vill spela gitarr... Men inget av det här blir av, och jag ligger kvar på soffan och bara vill och önskar en massa.
Dagarna matar på med alla inlärda saker, och allt går på rutin nu. Jag är ständigt trött, från att jag går till bussen som går till skolan och till det att jag kliver av bussen och går hem. Mörkret suger i sig all energi. Äter upp mig och tuggar långsamt.
Egentligen ska jag inte klaga, för jag vet att jag har det bra. Jag behöver inte göra allt just nu och jag behöver inte känna att jag slösar bort mitt liv. För det har precis börjat och jag har gott om tid på mig. Jag tror att jag har lite ångest för att jag ska sova ensam för första gången på en vecka, och det känns lite märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar