Emil <3

Det är galet det här med husdjur hur de förgyller vardagen. Innan vi fick Emil var jag mer eller mindre rädd för hundar (säkert pga traumatiska händelser i barndomen...), men nu backar jag knappt för de som är kanske dubbelt så stora som mig.
Han gör en så glad, det räcker med att han ska komma in i köket på morgonen för att man ska bli sådär go och så börjar man prata med bebisröst med honom. Eftersom att han är så snål med att visa kärlek till andra än till mamma och pappa så blir man så lycklig när han kommer och vill gosa med en i soffan. Det bästa är nog att gå på promenader med honom då han bara skuttar runt och lyser av lycka över att få vara ute. Det smittar av sig!

Jag älskar min Emil, och jag skäms inte alls för att jag har blivit en såndär knäpp hundägare! <3

<3