Nu när allt har rullat igång igen, vardagliga saker som skolan och busstider, så känns det ganska stabilt. Framtiden börjar bli lite tydligare och jag vet nog vart jag ska ta vägen efter det här året.
Att ha det så gott som spikat är både skönt och läskigt. Samtidigt som nya vägar dyker upp så måste man lägga de gamla bakom sig för att komma någonstans, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar