Äru dö eller?

Nej, bara halvt. Jag vet att det är en dålig ursäkt till att jag inte varit aktvit på ca 2 veckor, men jag är faktiskt förkyld. Min röst låter som att den kommer från en anka och jag börjar plötsligt ångra min septumpiercing då den har blivit en samlingspunkt för snor och annat otrevligt. Denna förkylning vill inte heller ge sig, och jag har spenderat den största delen av veckan hemma. Inte bra inte bra.


Mina föräldrar har även rymt till Tunisien på en romantiskt semester och lämnat mig kvar här med barn och hund. Hunden blev omhändertagen i tisdags, men annars har jag fått agera mamma hela veckan till mina syskon. Jag funderar på om det här var en väl planerad plan från mina föräldrars sida, för helt plötsligt ser jag inte på moderskapet så rosenrött längre. Nej, det får vänta ett par år till faktiskt.
Men de kommer hem imorgon i alla fall, och det blir skönt. Det låter som att jag inte alls är glad för deras skull, men det stämmer inte! Jag tycker att de verkligen förtjänar den här resan som de sliter i vardagen. Nu när jag har fått prova på en liten del av det dem får tampas med varje dag så förstår jag faktiskt vilka superhjältar de är som knappt klagar ens en gång.

Men nu ska jag slänga Linn i säng och mata fiskarna.
God natt!